Bertil Dagermo
2 december 1925 – 8 maj 2009
På Svenska Pointerklubbens vägnar vill jag framföra vårt varma tack för de insatser som Bertil gjort för vår förening under en lång rad av år.
Bertil gick med som medlem redan 1964 och under 1980-talet satt han med i klubbens styrelse som dess sekreterare. Det är många glödande och färgstarka skrivelser som producerats av hans penna. Han har under åren som gått fört många hundar till fina priser på tävlingar runt om i landet. Bertil har även verkat som domare såväl i Sverige som i resten av Norden, och vid ett flertal tillfällen dömt vid Pointerklubbens finaste tävling – Guldpokalen.
Själv har Bertil, inte mindre än tre gånger, vunnit denna ärofyllda tävling. 1972 med Ibis, 1981 med Groll och 1983 med Härjarös Hädvig. 1981 tilldelades Bertil Axel Hedenlundamedaljen för förtjänstfulla insatser inom pointeraveln.
Det är alltså en stor pointerman som vandrat vidare och som lämnar ett stort tomrum här bland oss. Jag hade förmånen att hösten-08 besöka Bertil i hans hem här i Varberg. Det var en imponerande samling av olika snideriarbeten som han på sitt ödmjuka men ändå stolta sätt visade fram. Det är med en otrolig känsla för liv och rörelse som djur och natur har avbildats. Till Pointerklubbens 100-års jubileum, 2003, passade Bertil på att skänka ett stort snidat krus som nu finns som vandringspris. Samtidigt passade klubben på att tacka för allt engagemang som Bertil lagt ner i klubben genom att utse honom till hedersledamot.
Bertil hade många konstnärliga talanger och vid mitt besök fick jag ta del av en del av Bertils tankar och minnesbilder när vi tittade i det album som han tillverkat. Där har han samlat tidningsurklipp, foton men även tecknat av en stor del av Sveriges jakthundsprofiler. Ett genomgående tema var alla vackra naturbilder från Sverige och då främst norra Sverige och fjällvärlden. Just i fjällen var det gott att vistas enligt Bertil men även utsikten här hemma på Granitvägen är magnifik.
Bertil hade även talets gåva och ofta avslutade han sina anföranden med en dikt eller en strof ur något stycke. Jag vill därför avsluta med några rader som jag personligen tycker passar väl in på Bertil.
I djup tacksamhet för en storartad insats för den Svenska Pointern lyser vi frid över Bertil minne.
Stubbarp den 26 maj 2009
Svenska Pointerklubben/ Bitte
”Jag trivs bäst när haven svallar
när måsarna ger skri
När stranden fylls av snäckskal
med havsmusik uti
När det klara och det enkla
får råda som det vill
När ja är ja och nej är nej
och tvivlet tiger still
Då binder jag en krans av löv
och lägger den vid närmsta sten
där runor ristats för vår skull
nån gång för länge sen
Jag trivs bäst när havet svallar
och måsarna ger skri”