Regeländringsförslag från Svenska Pointerklubben

 

Bakgrund

Över tid ser vi att förutsättningarna markant förändras för samtliga våra provformer där fältproven är den av våra tre olika inriktningar fält – fjäll – skog som hittills varit mest påverkad av de ständigt pågående omvärldsförändringar som vi är utsatta för. Förändringar som dessutom bara blir fler och tycks gå allt fortare. Idag är det framförallt dispositionen av marker i tillräcklig omfattning, kvalitet och ekonomiskt brukbara nivåer för att arrangera ett jaktprov som är det största problemet att lösa på fält. Något som förmodligen också kommer att bli ett faktum även för fjällprov i framtiden i och med utfallet i Girjasmålet. Att förutsättningarna utvecklats åt det här hållet kan vi inte göra något åt, det har vi bara att acceptera och förhålla oss till. Däremot har vi alltid möjlighet att påverka och i regelverket och dess tillämpning kan vi göra det genom att i ett antal moment differentiera kraven på fält respektive fjällprov. Att vi till delar har helt olika krav på vad en fält- respektive fjällhund skall visa upp och prestera i sitt arbete torde nog alla vara eniga om och det måste därför också återspeglas i regelverk och bedömning.

I regelverket står skrivet att ändamålet med jaktprov är att genomföra det som praktisk jakt. Därför måste också själva bedömningen och tolkningen av reglerna alltid grunda sig på devisen; ”Är det bra på praktisk jakt är det också bra på jaktprov”

Utgångspunkten måste alltid vara att göra det enkelt, begripligt och användarvänligt oavsett om det är domare, deltagare, arrangör eller någon annan som ska tolka eller på annat sätt använda sig av reglerna. Tyvärr har regelverket och dess tillämpning i många stycken utvecklats till det motsatta och till delar blivit väldigt komplext att sätta sig in i och tolka.

Ändringsförslag

Vi föreslår att följande ändringar i jaktprovsregler och dess tillämpning görs, och om det av någon anledning inte bedöms kunna ändras för samtliga provformer, istället ändras att specifikt gälla för fjällprov:

SLÄPPTID I kvalitetsklass minimum tre släpp alternativt 45 minuter för att anses väl avprovad och därmed kunna erhålla högsta premie.

På senaste domarkonferensen fastställdes att en hund kan anses vara väl avprovad efter att ha gått mot två olika partners. I praktiken innebär det att det för att erhålla ett första pris i kvalitetsklass kan räcka med två stycken tio minuters släpp. Den effektiva tiden för att bedöma inte minst effektivitet och uthållighet blir av förklarliga skäl ännu kortare. Det är under inga omständigheter något vi kan tillämpa på en fjällhund där kraven måste hållas avsevärt högre så att vi verkligen säkerställer att de hundar som går till högsta premie också uppfyller kraven på uthållighet på ett för fjälljakten ändamålsenligt sätt. Här menar vi att det indirekt är fältprovens generellt sett bristande marktillgång som gör att man över tid mer och mer minskar kravnivån på släpptid och att det i sin tur får ett negativt utfall i bedömningen av fjällprov när man gör samma tillämpning på fjället som på fältet.

SEKUNDERING – Där ska endast stå: Hund som går förbi stående partner diskvalificeras.

Har den utifrån förutsättningarna möjlighet att sekundera ska den självklart göra det. Annars ska den i möjligaste mån stoppas eller kopplas för att minimera störningar för stående partner.

Att den nuvarande kravspecifikationen hur en hund ska fås att visa upp sekundering är orimliga borde väl utfallet på de praktiska fältövningarna vid domarkonferensen på Långtora år 20XX vara tillräckligt talande för att vi ska återgå till det tidigare synsättet på sekundering. Att låta en hund fortsätta sitt sök för att få den att visa upp sekundering och därmed riskera att fördärva hela situationen för partnern är inte rimligt.

OMSTART – Slopas då det sällan är ett ändamålsenligt förfarande, framförallt på ett fjällprov.

Ett moment som på senare år införts i bedömningen är omstart vilket framförallt för fjällprov sällan är ändamålsenligt och därmed inte heller fyller någon funktion. Däremot finns ju alltid möjligheten att utifrån det fria skönet göra så vid de tillfällen domaren finner det lämpligt.

UTREDNING – Uttrycket ”resa färdigt” tas bort och begreppet utredning införs.

Av någon anledning har utredning tagits bort som ett praktiskt moment i fågelarbetena vilket var en tillämpning som de flesta fjälldomare tidigare använde sig av. Istället infördes ett helt nytt uttryck och moment i bedömningen som kallas för ”resa färdigt”. Uttrycket anser vi bara vara ett dåligt substitut för utredning och det har tidigare ej heller förekommit varken i vokabulär eller praktisk bedömning så det är helt enkelt ett mysterium var det påhittet kommer ifrån.

Liggande stånd–Upprepande liggande stånd är diskvalificerande om de inte är av kataleptisk art.

I regelverket står det regler för den stående fågelhunden vilket är självklart. Vid praktisk jakt kan hunden vara nog så svår att finna att då acceptera liggande stånd under jaktprov med hundar som det ska avlas på är som att pissa i byxorna det för ej aveln framåt.

Övriga ändringsförslag och synpunkter

ANVISNINGAR –Separeras helt från regelverket och blir ett fristående material.

Vi noterar att regelbokens utformning har utvecklats i negativ riktning. Generellt sett går den in för mycket på detaljnivå. Bland annat finns en styrning hur olika delar ska formuleras på förutbestämda sätt när kritiken ska verbaliseras som är påtaglig. Därutöver finns rent obegripliga krav där uttryck som FF och allt vad det nu heter ska ingå i den skrivna kritiken. Något som dessutom heller inte utvärderas. Detta skapar bara en massa komplexitet och merarbete och tillför absolut ingenting i utvärderingen av hundens prestation. Sådant måste därför bort. Jämför bara regelboken från 2007 som är på 16 sidor medan den nu gällande från 2017 som har utökats till hela 49 sidor! En stor del av det ökade sidantalet beror naturligtvis på att anvisningarna, av någon outgrundlig anledning, är invävda i regelverket. Samtliga de jakthundsklubbar vi jämfört med har anvisningar och regler separerade i olika skrifter, och det finns god grund att de har det så. Vår organisation är den enda vi känner till som har anvisningarna sammanvävda i regelboken. Det är ett upplägg som måste ändras då det fortlöpande skapar missförstånd och missuppfattningar. Dessutom är reglerna fastställda i femårsperioder medan anvisningarna kan uppdateras årligen. Bara det säger hur orimligt det är att ha anvisningarna sammanvävda med jaktprovsreglerna i samma bok. Men framförallt så inverkar nuvarande upplägg negativt på det viktigaste verktyget en jaktprovsdomare har; Det fria skönet.

 

2.2 Att vid Cacit prov ska provledaren vara auktoriserad domare och vid match gå in som tredje domare.

2.4 Viktigt för att undvika jäv. Domare skall ej döma egen uppfödning.

3. Förare som kan styra sin hund med små medel via signal eller andra tecken ska premieras. Detta tydliggör samarbete mellan hund och förare.

9.2 Stilen. Här ska läggas till den viktigaste ingrediensen när man bedömer stil nämligen att Rygglinjen ska ligga stilla om terrängen tillåter detta, stil innefattar också hur hunden för sig på stånd. Likaså gällande huvudförningen vilket på en välvinklad hund ger denna möjlighet att föra huvudet där vittringen är som störst.

9.5 Revieringen och viltfinnare förmågan är de två egenskaper som ligger närmast varandra därför ska upprepade sticksök rakt fram i marken belasta hunden avsevärt, ty den har visat på avsaknad av viktiga egenskaper som en brittisk stående fågelhund ska besitta. Om den lyckas hitta en fågel vid sin tjurrusning rakt fram i marken kan man som domare låta de stå kvar tills man når fram med partnern eller koppla den och släppa på igen samtidigt med partner. Om tiden och andra regler tillåter detta.

9.8 Viltfinnarförmågan. Upprepade tomma stånd (där föraren når fram och reser) ska diskvalificera hunden för dagen, med upprepade menas två. Vid stöt ska omstart tillämpas om tiden och andra regler tillåter detta.

FA-Högstatusprov. Att man slopar förhandsanmälan. I sin nuvarande form chansar hundägare och anmäler sina hundar men deltager ej vilket skapar ett merarbete för arrangören, dessutom tappar vi alla nybörjare som ej törs anmäla sin unga hund som ännu ej är prövad i större omfattning.

Att kommande ändringar i anvisningar också går ut på remiss i likhet med regeländringarna, det finns gott om tid för det.

Samtliga remissinstanser ska ha samma utrymme att påverka i processen. Med nuvarande upplägg är lokalklubbarna avklippta så snart de lämnat ifrån sig sina förslag och får alltså inte ens framföra synpunkter på hur deras förslag hanteras vidare i processen vilket inte är förenligt med god demokratisk ordning.

 

För Svenska Pointerklubben styrelse

Ordförande Staffan Emmoth Sekreterare Henrik Nilsson